Min händelserika vardag

jag är fan ett vrak. är jätteglad ena dagen och superledsen ena. börjar känna igen mig i en deppig tid jag hade för ett tag sen. och dit vill jag inte falla igen. dessutom är detta det värsta jag har varit med om. på riktigt. han förra var mig riktigt nära och jag älskade verkligen honom, och gör det fortfarande. men detta nya är något helt nytt. en helt annan nivå. jag har kärat ner mig i något som kommer göra så fruktansvärt ont att ta sig ur. sista dansen nu, eller hur gör man? hur blir det bra? eller kanske dags att säga farväl...