Min händelserika vardag

helt borta nu. ser inget mer för mina tårar. förstår verkligen inte detta. varför kan det inte bara bli bra någon gång? jag orkar inte med detta mer. folk går bakom ryggen och låtsas som ingenting och sen ska allt vara som förr. aldrig. för fan. jag har verkligen panik på hur folk beter sig och behandlar sina så kallade vänner. usch. jag mår skit och jag kan inte sätta punkt för exakt varför. det är många olika faktorer inblandade helt enkelt.