Min händelserika vardag

skrev ett brev till j igår. "Jag vet inte var jag ska börja, men vill mest bara ha sagt att jag tyckte detta blev helt fel. Jag hade extrema känslor för dig och jag fick inte fram det i rätt tidpunkt och på rätt sätt. Kunde man inte gett det lite längre tid? Eller var det för mycket begärt? Var det för mycket begärt att ses i verkligheten och i så fall säga hejdå. Nej, men vi tar det på sms och telefon. Jag trodde så mycket bättre om dig, om oss, om framtiden. Jag hoppades varje dag på att få träffa dig och jag gav upp mycket i mitt liv för att få just dig. Men nu blev det som det blev och det finns ingenting jag kan göra åt saken. Jag hoppas du får ett underbart liv och att vi ändå kan fortsätta som vänner. Att jag är borttagen på facebook gör inte det bättre, enligt mig. Men om du mår bra av det så ska jag inte störa mer. Jag hade bara hoppats på att du läste igenom detta och tänkte efter. Vi är ju trots allt vuxna människor, remember…

Tack för tiden jag fick med dig. Det kommer jag sent att glömma. Kommer aldrig glömma en enda sekund som jag fick spendera med dig Joakim. Aldrig..."

vem är det nu som är mogen, va?